♥
skulle jag kasta mig i dina armar varje gång jag såg dig
men det fungerar inte så och det är jag tillräckligt smart för att förstå
så mycket snack, så liten verkstad
ensam är stark men med dig är jag starkare
faaaan
Tårarna bara rinner och rinner,
vet inte vart jag ska ta vägen.
Har aldrig mått så här dåligt i hela mitt liv :(
Kunde jag bara åkt och jobbat igår istället.
Helvetes jälva skit.
Tack för pratstunden Johanna, de värmer ♥
Jobbiga kvällstankar
Sett den flera gånger innan men den var lika bra för de :)
Nu har klockan blivit så pass mycket så att jag är värd att få
sova snart, har självklart hunnit bli pigg som en lärka men jag
hoppas att det slår om snart igen, haha.
Så nu är det dags att stänga av datorn och kolla på Ghost hunters ;)
(bara för att jävlas med mig själv då jag blir svin rädd, haha)
__________________________________________________________
Låg och tänkte på en sak,
att gud vad mycket saker jag skulle kunna skriva här på bloggen men
som jag väljer att hålla inom mig.
Skulle nog kunna skapa väldigt mycket drama och släppa många bomber ;)
Men de känns lite onödigt gjort,
samtidigt som det finns väldigt mycket som jag skulle vilja ha sagt!
Svårt de där..
Men du ska veta att jag tänker på dig, även om du inte tror de.
Sen vad det innebär vet jag inte riktigt själv, och vad det kommer att leda till
vet jag definitivt inte.
Kom på att det var exakt ett år sen i fredags (valborg -09) som vi "slutade
prata med varandra", och så vips,
ett år senare så är vi i ungefär samma sits igen.
Fast dock lite mer komplicerad.... Nej usch, nu får jag sluta tänka på det för
annars kommer jag aldrig att kunna somna inatt.
Men jag är i alla fall trött på att ha det såhär, nu är det allt eller inget som gäller!
Sen är ju frågan om det ens är värt att ge det ett försök? Att vänta?
Att riskera att bli sårad och skrattad rakt upp i ansiketet?
En sak har jag i alla fall lärt mig och det är att jag vägrar, VÄGRAR att bli sårad.
Därför tar jag det säkra före det osäkra, även om jag kanske borde våga chansa?
Jaja, nog om det.
Puss och God Natt.
How can we be lovers if we can't be friends?
ena sekunden går jag omkring och ler och allt känns så bra,
medan de i nästa sekund inte alls känns bra, de känns inte rätt.
så svårt att veta vart man har dig.
ska jag tro på allting som du sagt till mig? stämmer det?
eller var det bara bullshit för att få det att kännas bra för tillfället?
orkar inte med sån här skit alltså, när jag var så fri som en fågel kan bli.
för mig känns du som två olika personer.
aja, hoppas vi får lite mer tid att snacka ut om saken så får vi
väl se vart vi landar i det hela.
just nu orkar jag inte ens tänka på vart du är, och var du förmodligen gör
medan jag ligger här och bara ruttnar.
Michael Bolton, vad skulle ja göra utan dig i sånna här tillfällen ♥
Skilsmässa, allt vanligare
Låg och tänkte på en sak igår när jag inte kunde sova, att gud vad det är vanligt med skilsmässa nu för tiden. Det är nästan inga av mina kompisars föräldrar som fortfarande lever tillsammans, typ 2/10 kanske. Undra varför det blivit så? Jag menar; de flestas mormor/morfar, farmor&farfar lever ju fortfarande tillsammans efter alla år, men inte ens föräldrar? Vad kan det beror på... Många skilsmässor beror på arbete och stress, men det borde ju varit lika mycket stress förr i tiden, eller kanske inte?
Nästan en tredjedel av alla barn i Sverige har skilda föräldrar. Jag tror att det beror på dagens samhälle, allt ska plötsligt vara på spännande och människor frästas av att testa saker som man inte borde, tex otrogenhet. Desutom är det väldigt många som "lever" för sitt jobb och stöter därmed bort sitt privatliv, det kan ju också påverka till en skilsmässa, man glider liksom ifrån varandra.
Jag är nog ganska gammeldags i mitt tänkande när det gäller äktenskap. Jag tänker mig ett mysigt villaområde med man, barn, lek och massor med mys. Men frågan är hur ofta det är så nuförtiden? Förr bodde de flesta barnfamiljer en bit utanför "stan" medan de nu är allt vanligare att barnfamiljer bor mitt i city, bland bilar, bussar, avgaser och störande ljud. Inte för att jag tycker det är någonting fel på det, men annorlunda från förr.
Jaja, vet inte riktigt vad jag försöker komma fram till med detta. Men tycker det är tråkigt att skilsmässa är så vanligt som det är, känns som att det knappt tas som en stor grej längre? Bara att skriva på några papper och så är det över liksom.
Samma sak med förlovning, var och varannan person förlovar sig nu för tiden, till och med folk i 14/15 års åldern. Vi har ju förstört hela traditionen med att "när man förlovat sig ska man gifta sig inom ett år". Hur många i dagens samhälle följer det? 3 av 10 kanske? MAX.
Jag tycker vi borde hålla liv vid våra traditioner!!
Skilsmässa ska vara mer komplicerat än att skriva på ett papper och förlovning mer än att köpa två billiga ringar och sätta på varandras finger, löjligt, riktigt löjligt.
Det borde fan finnas åldersgräns för att förlova sig precis som det finns för att gifta sig, att gifta sig vid 18 års ålder? NEJ, fel fel fel. Vem vet vid den åldern vad man vill med sitt liv? Det borde istället vara en åldersgräns vid 20-25 för giftemål. Då har man i vilket fall lite kött på benen och vet förmodligen ungefär vad man vill ha ut av sig själv och av sitt liv.
Så känner i alla fall jag!
Vad tycker ni om skilsmässor och tidiga förlovningar?
Tankar/Känslor - Alkohol
Har ni fått känslan av att ni inte känner era vänner så
bra som ni trodde att ni gjorde?
Den känslan har jag fått ibland, låg och tänkte på det förut.
När ens vänner inte mår bra, märker man inte det då?
Borde man inte reagera på andra sett än att bli sur direkt det
händer någonting?
Alkohol är ett beroende. Helt enkelt livsfarligt.
Har läst rätt mycket om alkohol och det sägs att om man har eller har
haft någon med alkoholproblem i släkten så är det större risk att man
själv drar sig till alkoholen när man mår dåligt.
Stämmer det? Just nu känns det som att det gör det i alla fall.
De senaste helgerna har jag reagerat på alkohol som ja aldrig gjort
tidigare. Jag brukar va den personen som blir glad på fyllan men på
senare tid har jag blivit aggresiv och otrevlig. Inte slagits direkt men
betet mig illa mot mot både främlingar och folk som jag älskar och bryr mig om.
Liksom, varför gör man det?
Hur lyckas alkoholen ta över kropp/hjärna och säga saker som man
egentligen inte menar? Saker som man aldrig skulle säga nykter.
Och hur kan man ta åt sig av det folk säger på fyllan när man vet att
det är ens vän som pratar, som är för full och bara snackar strunt?
Klart man kan bli sur för stunden men det känns ju onödigt att prata vidare
om det dagen efter, men andra vänner?
Är det inte bättre att prata med personen som betett sig illa istället?
Säga vad man tycker och tänker och förklara vad man gjort för fel.
Så personen i fråga förstår att alkoholen inte är ens bästa vän och att man
faktiskt inte klarar av att dricka i så stora mängder.
Tror att de flesta tänker så här innest inne men varför blir man ändå sura
på varandra efter en fylleinsident?
Jag menar, det är ju inte så att de bara händer ibland att folk tar åt sig av fylle-
tjafs och fortsätter vara sur och nonchalant flera dagar efter...
Många frågor som snurrar i huvet som jag
egentligen inte tror att någon har ett bra svar på.
Vissa har reagerat på de ja i tidigare inlägg skrivit "att det bara är familjen som
ALLTID finns för än" och det är precis de här jag menar.
- Vänner, Riktiga vänner - klart att man bråkar med varandra, speciellt när
kroppen fylls med alkohol. Men förstår inte varför man ska bli osams för det?
Som sagt, varför inte ta tag i det direkt och prata ut om det istället?
- En familjemedlem (i alla fall inte mina) skulle aldrig reagera på det sättet,
hur illa jag än beter mig så vet jag att det ALLTID finns för mig, ALLTID.
Förstår ni skillnaden, vad ja menar?
Det tror jag att ni gör!
Önskar att vi kunde börja bry oss ännu mer om våra närmaste.
Vi är bara unga en gång i livet och vi måste hålla fast vid varandra.
Det finns ingen andra chans, utan vi har bara en.
Så snälla - ta vara på den. Det ska i vilket fall jag försöka att göra.
För man vet aldrig - Helt plötsligt så kanske en nära vän/familjemedlem inte finns
i livet längre, och hur skulle det då kännas om man gått omkring och vairt
sur på personen, för något jäkla fylletjafs.
Nae usch, kan inte ens föreställa mig hur hemskt det skulle va.
(onödiga) Tankar
länge sen man kollade på de gamla Wallander filmerna.
Det är så svårt att tänka att skådespelare är vanliga personer, med vanliga liv.
Man tänker att de ska va på ungefär samma sett i verkligheten som de är i
filmerna. Jag menar; vem kan tänka sig att Johanna Sällström (Linda
Wallander) var i Thailand under Tsunamikatastrofen (2004)
med sin då ett åriga dotter? De överlevde på grund av att Johanna höll sig
fast i ett träd med ena armen och sin dotter i den andra, helt otroligt?
Och att 3 år senare (2007), hittas hon död, antaglien självmord...
Så himla tragiskt.
Kanske bara är jag, men tycker det är jätte svårt att tänka att någon så
"glad och sprallig" i tvn egentligen är olycklig och inte mår bra....
Ja ni... svårt de där...
Är inte ett dugg trött så funderar på att sätta på Sommaren med Göran som
pappa varit snäll och fixat till mig :)
Men ska försöka att inte somna allt för sent i alla fall,
för imorgonbitti ska jag hjälpa Elinore och Daniel att flytta med min nya bil :)
Kommer nog bli ett jäkla farande fram och tillbaka mellan ekholmen & tannefors
så jag hoppas att vädret håller i sig! Ingen snöstorm imorgon, tack.
Good night
Falsk & oärlig
Är så jälva trött på att träffa personer som man tror att man kommit nära och sen får man reda på att den hugger en i ryggen om och om igen så fort man inte är i närheten. Jag måste börja lyssna mer på mitt "första intryck" och på vad de som verkligen står mig nära säger. Nu har jag verkligen förstått att allt jälva skitsnack man hört faktiskt är sant. Men allt är ju sånt bullshit, liksom, var får du allt ifrån? Hur kan man tro att man kommer någonstans på att ljuga? Folk är inte dumma utan vi förstår precis. Ledsen, men du kommer inte lyckas få någon uppmärksamhet av någon (med vätt i skallen). Dags att byta taktik? Trött på människor som tror att de är så mycket bättre än alla andra när de egentligen är osäkra på sig själva. STÅ för det istället, va ärlig, annars - knip igen den där lilla käften, eller ska vi kalla de för skithål? För om jag fattat rätt så är det bara skit som kommer ur munnen på dig. Som jag sagt förr, Falska och Oärliga människor är det värsta jag vet. Och förlåt, men det verkar bara vara ditt förnamn.
- "Bye Bye friend, see you in hell"
Mina vänner (ni vet precis vilka ni är), ni ska veta att ni betyder väldigt mycket för mig. Älskar att ha nära vänner, som man kan lita på och som jag vet alltid finns där, vad det än gäller. Måste säga att jag har rätt många vänner som jag litar på till 100%, några ifrån blöjan och några jag träffat på senare tid. And I Love It :)
